tadaaam.
woila, tiden har trots allt trallat på och jag känner mig fort. som en människa. för ett tag sedan var juni så långt bort o jag var inte säker på om jag skulle uppskatta sommaren eller inte..än så länge gör jag det. njuter o har trots allt lyckats må ganska bra. mkt tack vare mina underbara vänner, de har helhjärtat varit rakt igenom ärliga mot mig nu o det är precis vad jag har behövt. visst har sanningen svidit, o visst har det varit hårt att höra vad jag måste göra, VISST - hejdlöst jobbigt att ta det till sig och faktiskt göra det. men nu, såhär ngn liten tid efter, när man hunnit skaffa sig en gnutta perspektiv vet jag att jag var tvungen att ta steget. det är fort. jobbigt, såklart. fort. svårt o fort. förvirrat, men jag tror nog att det blev bäst såhär efter allt.
kanske blir jag ensam resten av livet.
det är tid att gå vidare - tid att börja om
studenttider, nostalgiskt men fantastiskt kul och glädjande. som ett bevis på att sommaren är här o att även mina yngre vänner faktiskt blivit stora, ha.
få se vad som händer nu? härnäst? blir det som planerat eller raka motsatsen?
roskildebiljetten är iaf köpt, sen att den inte förde med sig allt jag hoppats på är kanske ngt jag måste svälja. kanske är det bra, men det känns inte så.
kanske blir jag ensam resten av livet.
det är tid att gå vidare - tid att börja om
studenttider, nostalgiskt men fantastiskt kul och glädjande. som ett bevis på att sommaren är här o att även mina yngre vänner faktiskt blivit stora, ha.
få se vad som händer nu? härnäst? blir det som planerat eller raka motsatsen?
roskildebiljetten är iaf köpt, sen att den inte förde med sig allt jag hoppats på är kanske ngt jag måste svälja. kanske är det bra, men det känns inte så.
