Jag vill sätta mina egna ord på världen

jag hatar orättvisor. hatar.
jag hatar folk som är rika och INTE kan hantera sin position. hatar rika människor som beter sig som svin och tror de kan göra vad fan de vill för att de har makt och pengar. trodde sånt beteende tillhörde historien men nej, det förekommer dagligen. här. hatar det.
men mest av allt hatar jag orättvisor, folk som får skit för ngt de inte gjort. hatar när man ger sig på de svaga som inte vågar säga emot.
fast egentligen är det synd. väldigt synd om dessa människor. de må vara rika, kunna köpa mängder med foppatofflor (tro mig, det har de gjort) i mängder av färger men de mår inte bra för det. de har problem och det vet de utsatta om. men för det måste ens arbete vara drägligt.
människor kan vara så äckliga.

idag kommer i alla fall lilla eva äntligen hem igen. det är så tomt utan henne.
imorgon är det min tur att åka bort, äntligen. längtan tär på en liksom inifrån, galet!

ikväll är det kalas, vilket innebär mat mat mat (underbart), men ärligt talat. jag har faktiskt ingen lust med det. jag ska hem till ett par bortskämda rika svin. men faktiskt, jag är inte bitter. för jag kan verkligen känna lycka, glädje och sorg på riktgt. dessa människor lever i en låtsasvärld där de får allt de pekar på och verkar aldrig särskilt glada utan klagar konstant på allt och alla. ärligt talat; jag känner hellre sprudlande gläjde när något kul händer och nöjer mig med ett par foppatofflor. försök älska livet!

fantasi är det vi vill ha